Författare: Aase Berg
Titel:
Liknöjd fauna (dikter)
Förlag: Bonniers
Publ år: 2011
Sidantal: 126. Inbund.
Rec datum: juli 2012
Rec av: C Mikael Matthis
Aase Bergs senaste diktsamling från förra året 2011 ”Liknöjd
fauna”, är som ett litet skepp i vredgat hav. Det krumbuktar och sliter hit och
dit. Vågorna slår mot bog och köl och spolar ibland över den kvinnliga kaptenen
som ska försöka styra skutan framåt.
Men vad gör det? Frustande framåt blir det ändå, mitt bland
alla hönor, maskar, dekonstruktivism, försöken att styra rodret genom språket
som ett djuplodande skär. Frambesvärja det sina…ja kan jag säga ”existentiella
frågor”. Ja, det borde gå. För Berg är en positiv existentiell författare ändå,
vill jag tro. Trots de väldigt jordiska anspelningarna och symbolerna, hur
människan jämförs med både djur, förfall, omedvetenhet. Denna blinda rörelse,
på snudd till obegriplig meningslöshet, vill nog författaren försöka både
bemästra och använda som sötma, är min upplevelse. Framförallt; Se någon mer i
spegeln än bara ”skalet”, produkten. Som alla människor, ändå, trots allt,
söker det autentiska.
Berg rör sig vant mellan dessa vågdalar av märkliga bilder,
ibland på gränsen till det komiskt högljudda till avskalad, lågmäld närhet. Det
finns must och spänning, men också en hel del humor. Också ilska framstår som
drivkraft ibland i diktfrenesin.
Ett sorts politiskt magplask i vår nutid, kapitalismens
sönderfall och också människans svårighet att orientera sig, är utgångspunkten
i hönsgården. Som debatt, vilket är stimulerande och också ganska annorlunda i
diktvärlden. Men också just som krumbuktande frågor, till jaget, till diktaren
själv, till läsaren; vem vill du vara, vem kan du vara? Jag tror att
författaren har flera bra svar på det, kanske mycket mer än vad som hinner anas
här. Meningslöst är ett ord som inte finns.
© C Mikael Matthis, SoulBooks, juli 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar