söndag 30 oktober 2011

Låt känslorna visa vägen - Hicks



Titel: Låt känslorna visa vägen – Upptäck känslornas förunderliga kraft
Författare: Esther och Jerry Hicks
Förlag: ICA bokförlag
Publ. år: 2009
Datum: okt 2011
Rec. av: Nina M


Enligt Jerry Hicks, som tillsammans med sin fru Esther Hicks gett ut många böcker om tankens skapande kraft, så är det här den allra bästa av deras böcker. I två decennier har paret Hicks skrivit böcker och rest runt i USA och hållit seminarier i ämnet.
Nu hör till saken att de inte ”pratar själva” på seminarierna på det sätt som man tänker sig. Och inte heller skriver de själva på vanligt vis. Esther är snarare en kanal för en grupp avancerade själar, som gemensamt tagit namnet Abraham (för att det var det första namnet i namnboken).
Abraham talar genom Esther på seminarierna där Jerry är med och ställer frågor och antecknar Abrahams svar. Jerry skriver förord i böckerna, som annars bygger på Abrahams formuleringar och klokheter genom kanalen Esthers penna (eller dator). Så är det med det.

SoulBooks har recenserat flera Hicks-böcker, så mer information om paret Hicks arbete finns att hitta i menyn (slå på "Hicks").
Eftersom dessa böcker enlig min mening varit så bra, var det svårt att tro att just denna bok skulle ”vara bäst”, som Jerry Hicks skrev i förordet. Upplägget är lite annorlunda än i de andra böckerna. I den här boken får en fråga väldigt mycket plats och besvaras med stor omsorg. En fråga eller snarare ett ämne lyder exempelvis: ”Jag slösar bort mitt liv i bilköer”. Ja, tänker man, sådant kan nog vara ett stort problem för någon. Och så läser man med stor behållning om ett problem som man själv aldrig haft! Några andra frågor som behandlas är: ”Vår son är homosexuell” och ”Andra stjäl mina kreativa idéer” och ”Min make talar om hur jag ska köra” och ”Jag hittar inte någon partner” o.s.v.

Alla dessa ämnen, som inte alltid låter så spännande för läsaren, har ändå en tendens av bli just det när Abraham tar sig an dem (ibland på nio, tio sidor). Svaren visar sig beröra läsaren i alla fall, för de är alla existentiella - på något vis - och Abrahams svar är alltid mycket visa och intressanta. Det finns en stor intelligens i de lösningar som Abraham presenterar, och en stor ödmjukhet. Lösningen är, som alltid i Hicks böcker, att tänka tankar som skänker lättnad. Men samtidigt presenteras en process.

Det är inte så lätt att tänka en tanke som är en kovändning från den första (plågsamma) tanken. Då känns det som att man ljuger för sig själv, och då låser det sig förstås. Nej, trixet är att långsamt vända på tanken, genom att tänka en tanke som känns lite bättre än den första tanken. Och sedan, därifrån, tänka ytterligare en tanke som skänker ännu större lättnad, tills det känns naturligt att tänka på ett glädjefyllt sätt.

Man kommer långt med att vara snäll mot sig själv, att inte döma sig själv så hårt, menar Abraham. Så tipset är att tänka tankar som skänker lättnad, eftersom dessa tankar leder oss till vårt inre väsen som består av glädje och ren positiv energi. Genom det börjar vi att tänka mer och mer likt vårt eget inre väsen, och kommer på det viset mer i samklang med sitt sanna jag. Men det sker som sagt i steg.
En person i boken som är arg på sig själv för att hon är så oorganiserad börjar med att anklaga sig själv mycket hårt för det. Hon får tipset att se på sig själv med vänligare ögon och tänka mer förstående tankar om sig själv. När lättnaden infinner sig på grund av de nya tankarna skapas nya öppningar och ny lust. Spänningar och motstånd upphör och lämnar dörren öppen för ren, sann källenergi. Och lösningar kan äntligen infinna sig.

Exemplet ovan kanske inte låter så intressant, men jag lovar; det är det när man läser boken! Jag har också lust att kalla denna bok för parets Hicks bästa. Nu har jag i och för sig bara läst fyra, fem stycken, men jag vill ändå hålla fram just denna titel särskilt. Jag kan inte förklara varför, men jag hade lust att läsa lite varje kväll i boken och var glad över att den inte tog slut alltför fort. Och det är gott betyg.


© NM SoulBooks, okt 2001

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar