torsdag 18 februari 2010

Tony Robbins frustar och pushar med stor god vilja, framgångstänkande och underhållning. Men väcker också frågor om syfte och ändamål.



Författare: Anthony Robbins
Titel: Din gränslösa styrka
Förlag: Schibsted
Publ. År: 1997 (1987 på eng)
Sidantal: 342. Limbunden, stort format.
Datum: feb 2010
Rec. av: CMM


Författare: Anthony Robbins
Titel: Väck jätten inom dig
Förlag: Leadership In Time (danskt förlag)
Publ. År: 2007 (2006 på eng)
Sidantal: 540. Kartonnage, stort format.
Datum: feb 2010
Rec. av: CMM


Och nu, Tony Robbins med sin enorma svada, sin entusiasm, sin viljekraft och i alla fall tidigare nästan maniska fokusering på att "allt är möjligt".
Jag läste framförallt den första av dessa två böcker av Robbins 2008, "Din gränslösa styrka", som kom ut redan 1987 på engelska. En näranog "klassiker" kanske man kan säga inom självhjälps"industrin" och inom fältet för nytänkande och mänsklig egen-kraft.
Jag har inte kommit mig för att skriva om dem förrän nu, mycket för att jag inte riktigt känt att det har stämt med ett passande upplägg.
Båda böckerna kan vara bra om man vill stärka sin personliga motivation, få exempel på övningar och tankebanor som utvecklar det praktiska perspektivet på att möta och ta hand om både behov och problem.
Men - det finns också en del starka frågetecken.

Robbins som utvecklat sin egen framgångsfilosofi sedan unga år baserar mycket av sin kunskap på NLP. NLP (neuro lingvistisk programmering) är en metod som kombinerar insikter i språk och förändring av nervsystemets signaler (kropp och känslor). Metoden har en stark betoning på hur man programmerar sitt sinne och sina känslor med nya beteenden som man vill skapa. Det är som en mer lättsam form av behavourism (beteendeprogrammering).

NLP skapades från början genom att två personer, en gestaltterapeut och en professor i lingvistik, gick igenom vad de uppfattade verkligen skapade hälsa och förändring till det positiva hos människor. Vilka redskap de mest framstående terapeuterna använt sig av. Genom dessa studier satte man sedan ihop sin metod genom egna erfarenheter.
NPL kallar sig "mental", men är snarast en metod för hur man riktar sina begär, trycker åt sidan eller omstrukturerar sina känslor, och fokuserar begärskraften på framförallt konkreta, materiella mål.
Robbins har skapat sin egen nisch av NLP med mycket livsglädje, bejakande av människors drömmar och innersta, även i humanistiska och andliga termer. Det gör honom lite mer intressant, tycker jag.

Att läsa och lyssna på Robbins kan vara underhållande och upplyftande. Han är mycket duktig på att hålla ångan uppe och samtidigt ha något vettigt att säga. Det som är problematiskt är hur han vill att vi ska skapa detta. Robbins menar nämligen, att känslor är endast betingningar, som lätt kan ändras genom nya betingningar. Och att han kan styra över dessa ”nycklar” till näranog ”fulländning”, påstår han, genom att påverka en människa till det hon önskar. Och därför kan vilket negativt tillstånd som helst förändras på några minuter eller högst någon dag, menar Robbins.

Detta låter inte helt realistiskt, inte heller önskvärt egentligen i alla lägen. Även om alla förstås har rätt till lycka, framgång, välmående etc, uppstår frågan kring vad utveckling egentligen är och hur utveckling bäst förankras och förverkligas.
Det kan låta frestande med så snabba lösningar, vilket blivit populärt idag, men också riskabelt. Risken är att människor undviker eller hoppar över sina djupare behov och djupare nivåer inom sig.
Robbins uttrycker tydligt och klart det som onödigt eller även destruktivt att undersöka eller omvandla svåra känslor, utan ser det som att de ska snabbt ersättas genom olika tekniker som skapar positiva resultat i en handvändning.

Att det inte är så enkelt vet nog de flesta. Att verkligen förändras tar sin tid.
Det verkar också Robbins ha fått erfara, eftersom han i den andra boken tydligen gått igenom några mindre perioder av svårigheter med stress och inre nötning och insett att målet är inte bara att köra på ändå. Det är positivt.
Den första boken skrev Robbins som ung, nånstans i övre 20-års åldern. Vilket var klart beundransvärt i sig. Klart att entusiasmen lättare rinner över åt alla kanter då. Saktmod och djupare insikt är dock inte fel, något som kommer med åren om inte annat.

Sammantaget kan detta budskap kring ”alla våra obegränsade möjligheter” förstås ha sin goda poänger – att följa med i livsflödet, tro på sig själv och sina förmågor, inte gräva ner sig i tyngd och självömkan, jobba framåt - inte bakåt osv.
Men i det tempot? Och utan att undersöka sin djupare medvetenhet?
Hur går det för vår inre utveckling, om vi inte lär oss mer om den, om vi inte lyssnar på den? Och blir dessa resultat av ”framgång” sant hållbara?
Om vi bygger vår person på främst suggestion och begär, utan grund i vår inre kontakt med vår sanna livsenergi, är frågan om dessa tankeformer bär något längre tag.
Det här är inte metoder som passar den som vill fördjupa sin inre kontakt och leva ett mer balanserat, harmoniskt liv med ett ökat reflekterande. Det hindrar förstås inte att Robbins kan vara både innehållsrik, spännande, underhållande och engagerande på andra sätt.


© CMM feb 2010.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar