lördag 7 november 2009

The Shift – inspirerande film om andligheten inom oss




Filmtitel: The Shift – Finding your life´s purpose
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2009 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 120 min. (Med extra skiva 3 tim material, ej textning)
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Nina Matthis



Dr. Wayne W. Dyer är ett välkänt namn för många i dag. Han var en av pionjärerna inom ”positiv thinking trenden” och slog igenom på 70-talet med böcker som ”Älska dig själv” och ”Sikta mot stjärnorna”.
Några såg hans böcker som provokativa när de kom (vaddå älska sig själv och sikta mot stjärnorna?), men de sålde som smör. Och USA var förstås rätt land att lansera dem i. Där finns en tradition, där ingen skäms för att vilja lyckas: En positiv inställning till det positiva, om man säger så. En anda som vi svenskar sakta anammat och själva börjat uttrycka inom nytänkar-facket, fast på vårt sätt.

Den som bara känner till Dyer från 70- och 80-talen kan bli överraskad av den här filmen. Och det kan bero på att Dyer genomgick ett inre skifte på 90-talet och blev betydligt mer intresserad av den andliga dimensionen av livet.
Dessförinnan var han mer ego-styrd och mycket mån om sin yrkeskarriär, berättar han själv. Men så hände något. En inre upplevelse, som förändrade honom på djupet. Ett magiskt möte med sig själv, som för någon annan kanske hade gått obemärkt förbi. Men för Dyer kom den upplevelsen i precis rätt stund. Han förstod. Han fick kontakt med något större inom sig själv och insåg att allt finns här och nu, och inte där borta och sen.

Filmen The Shift handlar just om dessa inre skiften, som liksom förvandlar en människa till den hon är. I filmen berättar Dyer om dessa existentiella skiften. Hur de kan gestalta sig och upplevas för oss människor. Han berättar även om vad som kan föregå dem: En känsla av tomhet eller frustration i det liv man lever. Inte för att något egentligen saknas rent materiellt, utan just för att det inte är ett äkta liv utan ett ”ego-liv”, styrt av blind anpassning och personliga begär.

Dyer berättar om sitt gamla liv, som på många vis var ”lyckat”, men långt ifrån balanserat. Han ger några exempel; ett var när han satt vid ett restaurangbord med sin stora familj (fru och fem barn) och fick veta att de inte serverade alkohol där. Då blev han så upprörd över att han inte fick dricka öl till maten, att han genast marscherade iväg därifrån – förblindad av begär - med familjen i släptåg. I filmen skakar han på huvudet åt minnet av sin egen självupptagenhet, som tycks vara mer eller mindre obegriplig för honom i dag.



Men det här är inte bara en dokumentärfilm. Det är även en spelfilm. På ett mycket skickligt vis vävs en intervju med Dyer samman med två separata händelseförlopp (scener ur två äktenskap) som illustreras av skådespelare. Vi får följa två par som av en händelse kommer till den plats där filmen om Dyer håller på att spelas in. Vi får en inblick i deras vardag före ankomsten till den ”förvandlande platsen”; en sorts kursgård i Monterey i Californien. Och vi får se dem gå igenom ett inre skifte, där på platsen, som förändrar deras liv.

Här måste regissören Michael Goorjian hyllas. Ett sådant filmkoncept; dokumentär blandat med spelfilm, kan inte vara lätt att sy ihop. Risken är att det blir larvigt och övertydligt med dessa scen-illustrationer till en berättare och hans budskap. Men här blir det inte alls larvigt eller övertydligt. Tvärtom. Det blir både gripande och effektfullt, eftersom regissören och Dyer själv har en osedvanlig närvaro filmen igenom. På så vis rider filmen på den slags större närvaro, som den också talar om.

Det är med andra ord en mycket inspirerande film. Dyer har en sällsam berättarförmåga, och den ödmjukhet och fridfullhet som han utstrålar känns äkta. Han talar bl.a om livet som indelat i två faser; en förmiddag och en eftermiddag. På förmiddagen är det ofta egot och de personliga ambitionerna som styr oss människor. Men under livets eftermiddag blir det bara tomt inom oss om vi fortfarande låtsas att det är förmiddag. Vi är på väg att förändras. Ett inre skifte håller på att ske. Men vi måste vara uppmärksamma på själens signaler, och ta emot dem när de ”knackar på”. Då kan livet ta en ny riktning; mot ett medvetet, andligt och mer fulländat liv. Då kan vi njuta av livets eftermiddag och känna att vi går hand i hand med ”syftet” i vårt liv. Och det skapar ett djupt lugn inom oss – en existentiell tillfredställelse.

(Finns till försäljning på www.herkules.nu)


© Nina Matthis, SoulBooks okt 2009.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar