tisdag 14 april 2009

Shamballas hemlighet - på jakt efter den elfte insikten


Författare: James Redfield.
Förlag: Wahlström & Widstrand
Publ. År: Höst 2000
Sidantal: 231. Inbunden
Datum: 2000
Rec. av: CMM


Böckerna av James Redfield har nått ut till en bred publik. Även i Sverige har de varit så populära att den första av dem länge låg på listan över flest sålda böcker. Den blev också, som en av de få överhuvudtaget inom den nytänkande, livsutvecklande genren vad jag har sett i alla fall, recenserad på DNs kultursida. Den blev förstås förlöjligad, men vad jag minns inte så farligt ändå.
När nu Redfields fjärde bok kommer ut är det en glad nyhet. Stilen skiljer sig inte mycket från de övriga, och det ska den väl heller inte? Det är en sorts följetong där huvudpersonen får möta verklighetens nya krav på utveckling. Trots hans motstånd är han illa dolt förtjust och följer gärna med på äventyr i både inre och yttre mening.
Här har Redfield valt att ingå i en berättartradition med namn som Carlos Castaneda, Millman, Lobsang Rampa, Lynn Andrews och flera andra. Även om Castanedas skildringar är i särklass och mångfaldigt mer levande och medryckande som text, finns likheter i de berättartekniska knepen. Huvudpersonen t ex beskrivs som lätt enfaldig och förvirrad med mycket motstånd som ändå lyckas hela tiden ha framgång i sitt andliga sökande och därmed sitt förverkligande i världen. Det är en sorts själslig “thrillerteknik” där man hela tiden håller läsaren i ovisshet och spänning men samtidigt undervisar.

Redfield använder sig av en mycket enkel, pastichartad men oftast effektiv stil. Han skriver inte för att belysa livet genom handlingen eller genom personbeskrivningarna. Relationerna är till för att belysa Redfields idéer. Han fångar läsaren genom en kombination av amerikansk filmteknik där handlingen hela tiden förs fram i ett sorts actiontempo samtidigt som ibland långa lavinartde visdomstankar framförs i talade sekvenser.
Det är trots den fina avsikten och dessa viktiga och sanna insikter ibland komiskt på gränsen till löjeväckande hur enkelt alla svårigheter och utvecklingsstadier avhandlas, för att inte tala om materiella eller psykiska begränsningar. Huvudpersonen bara råkar snubbla och vips fanns där ett viktigt budskap till honom. Naturligtvis var det ingen slump utan noga planerat, får han strax veta av någon ledargestalt. Dessa porträtt blir sällan levande eller speciellt djupa.

Redfields budskap är enkelt, men slagkraftigt. För att överleva på och med vår planet behöver vi ändra vårt medvetande. Vi behöver se till en större helhet av liv, vad livet innebär och hur vi ska kunna samarbeta bättre som människor.
För att uppnå detta behöver vi lära oss omfattande livs- och energiregler eller det som Redfield kallar “insikterna” och som är böckernas “röda tråd”. Dessa insikter handlar om hur vårt medvetande fungerar och hur vi kan använda oss av dem.
För att få fram sitt budskap som Redfield tycks ha hämtat från många olika nytänkande källor och som i botten talar ett liknande, gemensamt språk, låter han olika personer representera dessa idéer. Han blandar frisk av visdom från många kulturer och grundläggande tankar hämtade från dagens globala nyandlighet.

Tidigare var handlingen förlagd till Peru, nu är vi i Tibet. Huvudpersonen har förflyttat sig dit genom en rad snabbt skisserade tillfälligheter som visat honom vägen till ett viktigt steg i människans utveckling - att närmare sig ett nytt medvetandeplan. Detta plan är kopplat till Shamballa, en mytisk och fantasifull värld där alla sägs leva på en högre form av energi, utan konflikter, som föregångare till dagens mänsklighet. Huvudpersonen får inse att Shamballa inte bara är en myt eller saga, utan en pågående verklighet men på en helt annan frekvens av mänskligt medvetande, ändock fysisk.
Trots dessa ibland alldeles för snabbt förbisvepande och ytliga beskrivningar (som t ex när huvudpersonen är på väg in till Shamballa, där går det verkligen undan!) och trots att denna titel faktiskt innehåller en hel del upprepningar från de förra böckerna, så får jag en smak av vad författaren vill förmedla på ett genuint sätt.

Därför fungerar Redfields stil ändå. Ofta tycker jag det är roligt att läsa hans böcker och förvånas lite över hur mycket hans tankar inspirerar mig då och då. Han har en förmåga att lyckas fånga en hel drös viktiga tidstankar och destillera dem på ett sätt som talar till mig. Det är nyttiga repetioner som jag värdesätter, inte bara i sak, utan som en ren upplevelse under textens gång.
I sina bästa stunder lyckas han också fånga det kollektiva inom vår gemensamma mänskliga utveckling. Där visar han fram vårt behov av andliga framsteg med en kärnfull klarhet och samtidigt på ett eget sätt, utan att det slår över i pekoral eller uttråkning.

© Herkules Utb 2000, SoulBooks 2009

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar